Krisberedskap och krishantering handlar om både teori och praktik, inte minst i en liten kommun. När vi ringer upp Andreas Karlsson, säkerhetsskyddschef och tidigare beredskapssamordnare i Skinnskattebergs kommun, inleder han samtalet med att han kan behöva avvika med kort varsel, eftersom han också är deltidsbrandman med beredskap den här veckan. Andreas är född och uppvuxen i Skinnskatteberg, den lilla Bergslagskommunen några mil nordväst om Västerås med drygt 4 000 invånare, och har en lång karriär inom polis och räddningstjänst bakom sig.
Vilka är enligt dig de viktigaste framgångsfaktorerna för effektiv krishantering?
– Om jag ska fatta mig kort vill jag lyfta fram samsyn, kommunikation och förmågan att snabbt skapa och dela en samlad lägesbild. Och för att kunna göra det på ett bra sätt behövs både kunskap, erfarenhet och effektiva verktyg.
Hur använder ni på Skinnskattebergs kommun er av Murphy?
– Vi använder hela plattformen med utbildningar för våra medarbetare, verklighetstrogna övningar och hantering av skarpa lägen. Kommunens olika verksamheter utser vilka nyckelpersoner från respektive enhet som ska lära sig mest och vara deras ”superuser”. Men vi utbildar inte bara dem, utan skapar en bred kunskapsbas i organisationen. Sammanlagt har ett 70-tal medarbetare fått utbildning hittills. Vår kommun är en väldigt slimmad organisation, vilket innebär att alla har mycket att göra. Vi måste vara duktiga på att förklara nyttan med krisberedskapsarbetet, så att medarbetarna förstår varför de ska lägga dyrbar tid på det här. Det tycker jag att vi brukar lyckas med och när ”polletten trillar ned” får vi ofta höra att arbetet är värdefullt. Att kunskapen och förberedelserna skapar en trygghet som också reducerar oron för potentiella kriser.
Varför valde ni Murphy?
– Vi tittade på flera alternativ, men fastnade för helheten med utbildningar, inkallning och incidenthantering. Plattformen är flexibel och skalbar, vilket underlättar både planering och genomförande. För en mindre kommun utan stora ekonomiska muskler är det så klart också viktigt att vi upplever att vi får mycket för pengarna vi investerar.
I din roll som säkerhetsskyddschef, vad uppskattar du mest i samarbetet med Murphy?
– Våra kontaktpersoner på Murphy är tillgängliga och lyhörda. De har förståelse för vår verksamhet och våra behov och ”finns där” när vi behöver stöd eller svar på frågor. Supporten är smidig och följer kontinuerligt upp att allt funkar för oss.
Upplever du någon förändring hos era medarbetare tack vare samarbetet med Murphy?
– Vi har använt plattformen i snart ett år och har definitivt ökat kriskunskapen och medvetenheten i organisationen. Förutom att utbildningarna upplevs nyttiga och givande, säger många att de gillar arbetssättet. Att snabbt kunna skapa och dela aktuell lägesbild uppskattas, liksom spårbarheten kring vem som gjorde vad, när och varför. Det sistnämnda är viktigt, både i praktiska övningar och skarpa lägen, för att vi i efterhand ska kunna utvärdera och dra lärdomar av olika beslut. Att allt finns samlat på ett ställe och tillgängligt via dator, mobil och surfplatta är förstås också smidigt.
Hur gör ni för att alltid vara redo och på tå, även om inget händer under lång tid?
– Det som gäller är utbildning och att öva, öva och öva igen. Men också att ta del av andras erfarenheter, inte minst från andra mindre kommuner med liknande utmaningar. Den typen av utbyte är en styrka med Murphys utbildningar. Ett otäckt scenario som jag tror att många kommuner oroar sig för är ransomware-attacker, så den typen av beredskap och övningar jobbar vi en del med. Men det knepiga med kriser är ju att man i slutänden ofta råkar ut för något helt annat än vad man trodde. Då gäller det att ha en organisation och ett arbetssätt som klarar av det oväntade.
Har du under din karriär själv upplevt någon professionell krissituation som du minns särskilt väl? Vilka lärdomar gav den dig?
– Med bakgrund inom både polis och räddningstjänst samlar man förstås på sig olika upplevelser. Några av de större och mer kända kriserna är skogsbränderna 2014 och 2018 samt flyktingkrisen 2015. Vid alla de här tillfällena fick vi uppleva både fördelarna och nackdelarna med att vara en mindre kommun. Negativt är förstås att vi inte har så stora resurser, varken ekonomiskt eller personellt. Uppsidan är att vi sitter tillsammans, känner varandra, har korta beslutsvägar och därför kan agera snabbt och synkroniserat. Jag minns hur vi, när flyktingkrisen briserade, på bara några timmar satte organisation, beslutsordning, budget och inte minst lokaler för de flyktingar som kom till Skinnskatteberg. Det var lärorikt och något jag är stolt över än idag.