Jag höll för några dagar sedan en intervju med Alexander Riddermark för Krisledningspodden. Ett intressant samtal som fick mig att reflektera lite över alla de saker som påverkar hur rustade vi är att hantera kriser i vår verksamhet. Vi kom att prata om hur Corona pandemin slog till med full kraft i våras och hur Riddermark Bil vidtog snabba och kraftfulla åtgärder för att ”överleva”.
Jag har känt Alex i flera år nu och vet att mycket av hans strategi går åt till att expandera och förfina sin verksamhet. Så fort det blir ”vardag” har han funderat över vad nästa drag är för att se hur han kan bedriva sin affär bättre och ta mer mark på begagnatmarknaden i Sverige. Han har utmanat sin verksamhet med nya mål och med ett stort mått av handlingskraft lyckats växa. Ett sätt att jobba som medfört att hela verksamheten ständigt arbetat i förändring och under ansträngning.
När Coronan slog till märktes det på en dag. Försäljningen dalade markant på en eftermiddag och man fattade snabbt beslut om att samla sin ledningsgrupp och bedöma läget. Utifrån det samtal vi hade tillsammans noterades två tydliga framgångsfaktorer:
- Alexander fattade ett övergripande beslut inom 48 timmar om vad man skulle prioritera.
- Man valde att inte gå ner i ”småfrågor” utan skapade en inriktning för verksamheten som snabbt skulle genomföras och utvärderas. Från beslut till agerande tog det några få dagar och insatsen man gjorde var kraftfull.
Verksamheten fick jobba under ansträngning men det var inget nytt. Man hade naturligtvis inga erfarenheter av att jobba under en pandemi men man var van på snabba omställningar och nya inriktningar. Medarbetarna var också vana att mobilisera kraft vid behov eftersom det är en naturlig del av arbetsplatsens vardag.
Så vad är konklusionen av dessa insikter? Jag skulle sammanfatta dem med att trots att man inte har någon tydlig krisplan lyckades man ändå manövrera snabbt och genomtänkt. De erfarenheter som organisationen har i sitt ”DNA” gör dem högst lämpade att agera under ansträngning vilket också var en framgångsfaktor. Man hade övat i skarpt läge på att hantera utmaningar vilket skapat goda förutsättningar för att hantera andra typer av kriser än de man normalt agerar i.
Nu är ju jag en förespråkare av att också ha goda planer för att hantera kriser så hur hänger det ihop med resonemanget ovan? Kortfattat kan man säga att riskerna att inte ha planer medför ofta att man blir väldigt bundna av att vissa personer finns på plats och kan leda verksamheten. Finns inte dessa nyckelpersoner på plats kan det bli mindre goda resultat när det kommer till att leda.
Hursomhelst var det i alla fall ett nöje att intervjua Alex om sina erfarenheter på området. Jag imponeras över hans kyla och förmåga att hålla ihop en stor verksamhet som befann sig under stor ovisshet och ansträngning. Vill du veta vilka beslut han fattade och lite mer kring hans resonemang under hanteringen får du gärna lyssna på avsnittet i Krisledningspodden.