FAQ

I en kris är stab eller krisstab en sammansättning av funktioner som övertar och hanterar frågor vid särskilda tillfällen, detta kan vara i en kris eller i ett särskilt ansträngt läge. Staben eller krisstabens arbete är oftast avgränsat till att enbart hantera en specifik händelse och inte ordinarie linjeverksamhet. Att organisera sig i en stab eller krisstab är ett sätt att leda och såväl privat, offentlig, civil eller militär verksamhet kan forma en sådan organisation. Staben leds av en stabschef.

Det finns olika strukturer och standarder för hur en stab upprättas. Gemensamt är dock att det är på förhand bestämt vilka funktioner som ska ingå i staben och vilka ansvarsområden som dessa ska ha.

Stabschef är den funktion i staben som är sammankallande och styr och leder stabens arbete. Stabschef kan vara detsamma som beslutsfattare, men det kan också vara organiserat så att dessa funktioner innehas av två olika individer. Stabschefen ska bl.a ansvara för att det finns en dagordning, att denna följs, att återrapportering sker och att arbetsuppgifter fördelas.

Bemanning innebär att det finns personal utsedd för att utföra en viss uppgift eller arbete. I en krissituation är bemanning en viktig aspekt eftersom det krävs bemanning för att kunna utföra vissa uppgifter. Det krävs både bemanning i staben och i ordinarie verksamhet.

Funktioner är bl.a benämning på de olika rollerna i en stab eller krisstab. Funktionerna avser olika områden men och kan variera beronde på vilken stab som avses. En vanlig sammansättning är: beslutsfattare, stabschef, kommunikation, HR, logistik, operativ verksamhet/ledning, samverkan, ekonomi/juridik, IT/teknik, informationsinhämtning.

För att kunna organisera sig och leda i en kris är det viktigt att det finns en gemensam bild av händelsen eller situationen, dvs en gemensam lägesbild. Det saknas en allmän definition av vad en lägesbild är, men det brukar avse en beskrivning av vad som hänt, och hur aktörer agerar. Syftet med en gemensam lägesbild är att skapa ett beslutsunderlag att agera och fatta beslut utifrån.

En riskanalys är ett annat namn för risk- och sårbarhetsanalys och syftar till att identifiera risker, sårbarheter och barriärer, bedöma sannolikheten för att något kommer att inträffa, för att öka förmågan att förebygga, motstå och hantera kriser och extraordinära händelser.

Samtliga statliga myndigheter, kommuner och regioner ska enligt lagar och förordningar göra en risk- och sårbarhetsanalys (RSA). Vissa myndigheter och samtliga kommuner och landsting ska rapportera sina RSA:er enligt Myndigheten för samhällskydd och beredskaps föreskrifter. En RSA syftar till att identifiera risker, sårbarheter och barriärer, bedöma sannolikheten för att något kommer att inträffa, för att öka förmågan att förebygga, motstå och hantera kriser och extraordinära händelser.

Kontinuitetshantering/planering/Business continuity plan (BCP) handlar om att planera för att upprätthålla sin verksamhet på en tolerabel nivå, oavsett vilken störning den utsätts för, till exempel när personalen inte kommer till jobbet, lokalerna inte går att använda, leveranser av viktiga varor och tjänster inte kommer fram eller att verksamheten drabbas av ett strömavbrott.

Beredskap kallas ett tillstånd där man är förberedd att möta ett kommande tänkt läge, ofta av kritisk natur – krigsberedskap, brandberedskap och liknande.

Med beredskapsläge avses en organisations eller verksamhets höjda beredskap i samband med allvarliga händelser.

För att stärka Sveriges försvarsförmåga kan regeringen besluta om höjd beredskap (skärpt beredskap eller högsta beredskap). Högsta beredskap råder om Sverige är i krig. Regeringen beslutar om höjd beredskap om Sverige är i krigsfara eller om det råder utomordentliga förhållanden pga krig utanför Sverige eller att Sverige varit i krig eller krigsfara.

Beredskapsplanering genomförs för att förbereda en organisation på att hantera kriser eller extraordinära händelser så att verksamheten i största möjliga mån kan bedrivas som vanligt.

Samhällets krisberedskap kan beskrivas som förmågan att förebygga, motstå och hantera krissituationer. Syftet med svensk krisberedskap är att värna befolkningens liv och hälsa, samhällets funktionalitet och förmågan att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.Krisberedskapen bygger på att samhällets normala, dagliga verksamhet förebygger och hanterar olyckor och mindre omfattande störningar. Vid allvarliga händelser eller kriser i samhället kan resurserna förstärkas. Krisberedskapen är alltså den förmåga som skapas i många aktörers dagliga verksamhet och inte en utpekad organisation eller en aktör.

Krishanteringsförmåga är en beskrivning av ett samhälles eller en organisations förutsättningar och grad av mogenhet att kunna hantera allvarliga kriser eller extraordinära händelser.

En krisplan kan ha många benämningar såsom nödlägesplan, krisplan, handlingsplan, och beskriver hur en situation ska hanteras i kris, exempelvis vad som ska göras, vilka som ska sammankallas, vem som ska kontaktas, var man ska träffas, hur man ska dokumentera händelsen.

Civilt försvar handlar om hela samhällets motståndskraft vid krigsfara och krig. Det omfattar det arbete som görs av statliga myndigheter, länsstyrelser, kommuner, landsting och regioner, privata företag och frivilligorganisationer. Arbetet syftar till att skydda civilbefolkningen och att exempelvis sjukvård och transporter fungerar vid krigsfara och krig. Vid krigsfara och krig ska det civila försvaret också kunna stödja Försvarsmakten. 

Militärt försvar består av Försvarsmakten inklusive Hemvärnet samt ett antal andra myndigheter som har till huvuduppgift att stödja det militära försvaret. Försvarsmakten försvarar vårt territorium och våra gränser.

Totalförsvar är all verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för kris eller krig. Totalförsvaret består av militärt försvar och civilt försvar.